Det här kommer bli ett spännande experiment. Visserligen så återskapar vi ett nytt minne varje gång vi tänker tillbaka på en händelse, så alla minnen är i teorin subjektiva nya konstruktioner.. Men nog med att försöka rädda mitt egna skinn om det blir falluckor. Nu kör vi!
Hur det hela började
Vi båda gick på Lillsveds Folkidrottshögskola och utbildade oss till Hälsocoacher. Samma utbildning, men den var delad i två olika klasser. Min klass kallades för Benny och hennes Glenn (fråga inte..).
Vårat första mer ordentliga möte var i matsalen. Jag hade precis dragit nytt repetitionsrekord i marklyft (10 repetitioner på 170kg, för att stryka mig själv lite medhårs) och var helt slut! Jag minns mig sätta mig vid samma bord som min goda vän Anton, som hade en fri plats bredvid Linnéa. Vi hade aldrig riktigt pratat ordentligt förut, men jag slänger ändå ur mig den spontana frågan och undrar om hon skulle kunna massera ut lite knutar på min rygg.
Hennes ögon lyser upp, och jag inser snart vilken sadist jag precis tillfrågat att orsaka mig grov smärta. Hon masserar ut mig med glädje, och mina klagoskrik dränks i ljudet av hennes och bordets skratt.
Andra mötet
Det skulle dröja ett litet tag innan vi träffades igen. Denna gång under mindre smärtsamma omständigheter.
Jag umgicks med några andra par vänner, Malin och Emma, fullständigt underbart knäppa personligheter. Vi går upp mot internatet där alla vi 3 bor, och de frågar då om jag vill hänga med dem upp på “tjejsnack”. Jag minns inte om Linnéa var med redan nu, eller om hon kom senare. Men oavsett hängde jag på dem upp.
Detta var första gången som jag och Linnéa verkligen satt och pratade. Jag minns så väl hur chockerad jag blev av att träffa en annan människa med sån ofantligt god lyssnarförmåga. Det kändes som om hon stirrade mig rakt in i själen när jag talade, och lyssnade ingåendes på allt jag sa. Ett bemötande jag inte alls är var van vid.
Sömnbrist deluxe
Nästa gång vi träffades i internatets allrum, kunde vi inte slita oss från konversationen! Vi satt uppe till halv 6 på natten en vardag och bara pratade och pratade. Jag var helt förtrollad av hennes intelligens och insikter, hur hon kunde föra konversationer och lyssna! Att hon var det vackraste människa jag någonsin sett var inget som behövde upptäckas, jag liksom alla andra hade trots allt 2 fungerande ögon..
Natten slutade med att jag eskorterade henne hem (Linnéa är lite mörkrädd, vilket var perfekt för mitt manliga superhjälteskomplex) då hon bodde en bit bort ifrån mig. Sedan gick jag hem och la mig i mitt rum. Det var inte sista gången vi skulle livnära oss på grov sömnbrist..
Festen
På internat förekommer det ungefär lika mycket fester som det förekommer skryt under alkoholpåverkan. Båda vi skulle på fest, men tog ett träningspass innan dess. Innan vi gick ifrån gymmet, stod vi utanför och pratade i vad som kändes som en timme. Vi kunde inte slita oss! Jag minns mig se folk stå i fönstret på internatet, funderandes “vad håller de på med?”. Vi hade inte heller något vettigt svar på den frågan.
Kvällen slutade med att alla gick och la sig, det var mitt på natten men vi var fortfarande mitt uppe i en konversation och kunde inte sluta! Igen! Tillslut tog vi konversationen hem till henne och satt och pratade i princip hela natten. Jag var (och är) helt trollbunden.
Höstlovet
Höstlovet var på ingång och hon for ner till Småland, och jag upp till Sandviken. Detta skulle följas av mitt livs längsta telefonsamtal. Vi pratades vid på telefon i 12 timmar.. Vi kunde inte slita oss! Vilken fantastisk människa jag träffat, hon lärde mig saker kontinuerligt och fick mig att må så ofantligt bra!
Allt rullade på
Sedan dess har allt rullat på, i en ofantligt hög hastighet. Att bo på internet är som att resa i tiden när det kommer till både kärleks och vänskapsrelationer. Allt blir intensivare, allt händer snabbare och nya nivåer nås på kortare tider. Detta var inget undantag.
När skolan var slut flyttade vi direkt ihop, och jag har aldrig varit lyckligare i mitt liv.
Tack för detta fantastiska år världens bästa människa.
Jag älskar dig <3.
Robin
