Robin skrev häromdagen om sin sin bakgrund inom strongman och styrkelyft, så idag tänkte jag dela med mig lite om min träningsbakgrund.
Jag testade på lite olika saker som yngre. Höll på med fotboll ganska länge, testade volleyboll några gånger, var med i scouterna (först som liten och sen började jag igen som tonåring), gick även på teater i några år. Men det som har hängt i under i stort sätt hela min uppväxt är gymnastiken.
Jag började på förälder-barn gympa när jag var runt 3-4 år gammal och sen fortsatte det från det. Jag kommer från ett väldigt litet samhälle (en gång utsedd till årets håla) men vi hade ändå en väldigt stort grupp av tjejer när vi var mellan 7-10 år. Träningarna var blandade med både lek och “allvar” och vi började även tävla så smått. Ju äldre vi blev desto färre blev vi, men vi var ändå ett solid gäng som fortsatte.
Inte så duktig
Egentligen var jag aldrig särskilt bra som gymnast. Ibland när jag tänker tillbaka undrar jag varför jag fortsatte så länge som jag gjorde. Gymnastik är en otroligt psykiskt påfrestande sport, grunden till allt är att våga och lita på dig själv och din kapacitet. Något som bromsade mig väldigt ofta. Så fort det var en ny (ofta läskig) övning så blev jag rädd och osäker. Det kunde ta en hel träning för mig att våga testa, inte helt sällan utan lite tårar. Vissa kunde vara ganska taskiga, säga kommentarer eller ge konstiga blickar, vilket såklart var väldigt jobbigt. MEN jag gjorde det alltid tillslut ändå! Jag kunde stå där med ångest och gråten i halsen och brottas med min rädsla i en timme, men till slut så fick jag nog och bara gjorde det. Den känslan är svår att beskriva!
Tävling och nervositet
Det kommer ganska naturligt att ju äldre man blir inom en sport desto mindre lek och mer fokus på just sporten blir det. Så även för oss. Vi började tävla oftare vilket var superkul men alltid så nervöst. Det spelade ingen roll hur van jag var eller hur säker jag kände mig på det jag skulle göra, jag var alltid galet nervös! Minns en gång när vi var på en ganska stor tävling, vi skulle köra fristående (dans) och satt och väntade på att musiken skulle börja. Jag hade ett så stort adrenalinutsläpp att det var som myrornas krig i hela kroppen och mina händer och fötter började domna bort. Jag hann tänka “shit! jag kommer inte kunna röra mig om jag inte känner mina fötter”, sen drog musiken igång och då fanns det inte plats för några andra tankar än just på dansen.
Genombrott
2005 fick vi vårt genombrott som grupp och förening. Vi hade tävlat i något år men det gick aldrig särskilt bra och vi slutade ofta långt ner i placeringarna. Denna gången tävlade vi i Gränna uppdelade i två lag. Allt flöt på riktigt bra för oss och vi gick faktiskt och knep både första och andraplatsen i tävlingen! Efter det vände det helt för oss. Vi började vinna fler och fler tävlingar och jag tror att vi samtidigt vi fick mer självförtroende. Vi var faktiskt riktigt bra på det här!
Efter det var vi ofta i toppen, trots att vi var en så liten förening. Vi kämpade på, ökade antalet träningstillfällen och slet för hänga med alla andra med bättre och större hallar och redskap.
Vi tävlade tillslut även i rikstäckande tävlingar vilket var hur coolt som helst! Vi verkade dock ha någon förbannelse hängande över oss i just de tävlingarna då vi på fyra tävlingar slutade på en fjärde plats efter att ha legat etta efter första tävlingsdagen (dessa tävlingar brukade pågå i två dagar).
Slutet fast ändå inte
När jag var 17-18 var gruppen för liten för att vi fortsätta träna. Folk började röra bort från Moheda och annat kom emellan, som det ofta gör i den åldern. Så jag slutade träna själv men stannade kvar som ledare i några år till (började som hjälptränare när jag var 13). Har även suttit med i ungdomskommittén inom gymnastikförbundet sydost sedan 2015 tror jag, så jag släpper inte gymnastiken så lätt haha!
Truppgymnastik
Här är en snabb guide till den sorts gymnastik som jag har hållit på med; Truppgymnastik. Det är en lagsport fast du även tävlar som en individ kan man säga. Enkelt förklarat finns det tre grenar som ni tävlar i och blir samtidigt bedömda av domare som ger poäng efter olika kriterier.
Det här är grenarna:
Fristånde
Gymnastisk dans kan man säga. Min favoritgren helt klart! Ni bedöms mycket på helheten men också på att ni har med vissa delar så som en balans, piruett, ett styrkemoment m.m. Är jobbigare än det ser ut. Du behöver samtidigt som du dansar bland annat även ha vissa ansiktsuttryck för att matcha musiken, byta positioner på x antal steg, få komplicerade övningar att se lätta ut och även se till att du gör allting i takt och samtidigt som dina lagkompisar.
Matta
Du tävlar på en så kallad tumbling som är ungefär som ett golv med lite studs i. Laget genomför tre varv med övningar vanligtvis både framåt och bakåt. Ni blir bedömda på bland annat hur väl både laget och individen utför sina övningar och att ni t.ex. har en bra ström (flyt efter varandra). Det här var min sämsta gren…
Trampett
Typ som en liten lutad studsmatta som du springer fram till, hoppar i och sen gör olika volter i luften innan du landar på en matta. Även här är strömmen viktig, såklart utförandet och mest kritiskt är kanske landningen. Du får avdrag om du t.ex. sätter i en hand i mattan.