Här kommer ett utmärkt exempel från en av mina Lucida Drömmar på hur det undermedvetna tar emot en fråga, och svarar på den.
Jag är ute och promenerar i Sandviken, utanför mitt barndomshem. En udda känsla kommer över mig, och jag funderar på vad jag gör här. Ännu viktigare, hur kom jag hit? Allt känns så udda, jag bestämmer mig för att göra en reality check, och håller för näsan medans jag andas. Det fungerar! Jag drömmer!
Plötsligt är det som att någon slår på lyset i ett dimmigt rum. Allt som innan kändes grumligt är nu glasklart. Jag är i en dröm! Hur många gånger jag än är med om detta så är det lika fascinerande och fantastiskt varje gång.
Jag ropar ut “gör drömmen klarare!” och färgerna som innan lyste i vackra nyanser, höjs nu till HD-kvalité. Det här är intensivt. Jag gnuggar mina händer för att ankra fast känslan av min drömkropp och hålla drömmen fullt stabil (mer om dessa tekniker senare). Jag vänder mig till vänster och kollar på förrådsdörren jag var så van vid att använda i min barndom. Jag zoomar in på den och tittar på varje liten detalj, de små träflisorna som sticker ut, de olika nyanserna av svart, varje liten detalj som är så otroligt exakt uträknat.
När jag sätter handen mot dörren är känslan EXAKT som du förväntat dig att det skulle kännas i verkligheten. De små träflisorna skapar motstånd i att vilja dra handen längst med, samtidigt som den ojämna skrovliga ytan intygar att detta måste vara verkligt.
Jag minns hur jag satt up som mål innan jag gick och la mig, att jag skulle träffa på en drömkaraktär, och fråga vilken del av mig den/hen representerar.
Jag tar några steg fram och tittar till vänster, där ser jag en kvinna gå längst vägen, uppför backen, mot mig. “Henne ska jag fråga”, tänker jag. Samtidigt som jag bestämmer mig för att göra detta, förvandlas den kortklippta mörkhåriga kvinnan i rutig kjol, till en överviktig medelålders man i beige jacka.
När han är tillräckligt nära stannar jag vänligt upp honom. Han tittar på mig med en neutral blick, något förväntansfullt. “Vilken del av mig representerar du?” frågar jag honom.
“Frågan “vilken del av mig representerar du?”, representerar jag”
Han går sedan vidare.
Jag förstår inte vad han menar, men känner att det är väldigt viktigt att minnas detta. Jag går vidare och närmar mig dagiset vid mitt barndomshem, funderandes på om jag ska flyga till andra sidan världen, se vad jag hittar på andra planeter, eller föra en konversation med det undermedvetna.
Trots alla otroligt lockande val väljer jag att väcka mig själv, för att försäkra mig om att ha ett starkt minne av denna händelse, och kunna göra en ordentlig analys. Jag blundar, och trycker ihop mina ögon hårt. Detta väcker mig alltid.
Analys
Efter att ha funderat lite på drömkaraktärens svar så kom jag fram med en teori.
Högst troligen representerade kvinnan någon del av mig, som jag inte fick chansen att ta reda på. När jag sedan satt min intention på frågan, förvandlades kvinnan sedan direkt till frågan, som genom min förväntning på att få ställa den, blev till representationen.
Drömmar är oändligt fascinerande. Oftast observerar vi dem på avstånd, genom att ha vaknat och haft ett suddigt minne av dem. Att bli lucid är att gå från att minnas sig ha sett en film, till att bokstavligen vara i och uppleva filmen medans den utspelar sig.
Läs mer om just Drömmar och hur du minns dem.
När jag skriver denna artikel är klockan närmare 01.00 på natten och jag är på väg mot drömmarnas land. Kanske möts jag av ännu ett upplyst äventyr av fantastiskt klardrömmande.
Godnatt och dröm lucidt.
Robin