dina känslor gör dig sjuk

Dina känslor gör dig SJUK

Vi är inte riktigt där ännu, men det kommer.

Insikten om att dina känslor och fysiska symptom går hand i hand kallas idag för holistisk hälsa. I framtiden tror jag vi kommer kunna kalla det för allmänt vett.

Varje dag träffar jag människor som kommer från olika bakgrunder i livet, vissa är så otroligt glada över att få dra igång sin träning och göra en livsförändring att de redan vid första mötet står där med världens bredaste leende nästan intatuerat i ansiktet.

Andra människor börjar mötet med att berätta vad de inte klarar av och inte kan/tänker äta (Relevant läsning: Vad bestämmer hur jag mår?).

Det finns en sådan uppenbar koppling här som ännu inte är officiellt accepterat.

Mindset och mående

De med en negativ inställning som utgångspunkt har det inte lätt. Oftast har de krämpor, jobbiga saker i livet har hänt och fortsätter hända dem, och de ska försöka göra sitt bästa trots det. "Livet är bra orättvist.."

Kontra det med människor som utgår från en positiv inställning som väldigt sällan råkar ut för kronisk smärta eller är särskilt olycksdrabbade i livet. "Livet är en enda stor källa av möjligheter!"

Det är lätt att se hur dessa två olika läger har lätt för att störa sig på varandra.

Kan det vara så att den krämporna och händelserna är vad som orsakar den negativa inställningen? Eller är det tvärs om?

Samband

Oavsett i vilken ordning det hela kommer så är det svårt att neka sambandet. Och just detta samband är något vi tar helt för givet.

Jag både ser och upplever det gång på gång:

  • Kunder går till psykologer och blir sedan av med sin ryggsmärta.
  • Kunder kommer till mig och tränar och upplever en konstant reducerad stressnivå.
  • Nackmassage tar bort huvudvärken, eller meditationen som släpper på spänningarna runt axlar och nacke.

Vår kropp berättar för oss hur vi mår inombords, samtidigt som vårt psyke lägger grunden för våra fysiska symptom.

Påverka kroppen för att påverka knoppen. Och tvärs om.

Så vad kan jag göra?!

Ännu idag är detta ett intressant och relativt outforskat område. Det finns många bra tekniker att nyttja och majoriteten av dem är tyvärr inte alls särskilt kända.

Du kan utforska Resurs-fliken för att ta del av några verktyg jag hittat och funnit oerhört effektiva.

Detta fortsätter dock att vara en work in progress och jag slutar aldrig att leta efter metoder som kan hjälpa mig själv och andra människor att må bättre.

För att lämna inlägget i en sådan där halv-taskig cliff-hanger så kan jag berätta att jag hittat en teknik som hittills är den överlägset starkaste metoden för att skapa välmående.

Den har hjälpt mig att fullständigt bearbeta traumat från att ha varit närvarande och inlåst vid terrorattacken i Stockholm när ingen annan metod ville ge mer än temporär avlastning. Inga fler triggers, mardrömmar, katastroftänk eller negativt dagdrömmande.

Jag vet, taskig cliff-hanger, förlåt!

Vi hörs snart!

Robin

Blockeringar och Rörelser

Blockeringar och Rörelser

Sinne och kropp är ett, ena fungerar inte utan den andre och de påverkar varandra fullt ut. I tidigare inlägg har jag pratat en hel del om hur vi i Skandinavien övriga västvärlden bär på många inre blockeringar. Detta blir uppenbart med tanke på hur många mans-skämt som finns hur vi aldrig pratar om känslor. Eller likaså, hur kvinnor som pratar om känslor är "överkänsliga".

Vi bär alla på inre trauman från olika händelser i livet. Många av dessa kommer uttrycka sig psykosomatiskt (uttrycka sig genom kroppen när de härstammar från psyket). När vi samtidigt vet att ca 87% av all kommunikation är icke-verbal, så vet vi även hur viktig kroppens kommunikation är.

Har du någonsin varit på en fest, sett ett dansgolv skapas och se hur många kvinnor som rusar upp för att släppa loss, medan majoriteten av männen sitter kvar? Dans är ett sätt att uttrycka oss på, att få utlopp och släppa på spänningar och inre blockeringar. Finns det ett samband med att männen som har svårt att uttrycka sina känslor, även har svårt att ta sig upp på ett dansgolv?

Vänd på ekvationen

Förr i tiden och även idag, använder sig stammar och shamaner av dans och sång. Detta är deras sätt att få fram människan, att uttrycka sig och släppa loss på alla våra inre farhågor, spänningar, stress, ångest och orosmoment. Detta tar oss djupt in i kroppen på en primitiv nivå.

Många människor känner spontant av en känsla av ilska, frustration, sorg. "Jag vet inte varför men jag känner hur jag bara vill gråta". De flesta av oss lever ett liv av konstant tillbakahållande, "man kan inte bete sig hur som helst, vad skulle folk tro?", och istället fungerar vi lite som kokande vatten i en kastrull där vi går på full värme och låter det pysa ut lite åt gången.

Vi vet redan att negativa upplevelser kan skapa negativa tankegångar, vilket uttrycker sig psykosomatiskt. Vi kan använda detta till vår fördel.

Genom att först arbeta genom kroppen, att öppna upp oss, skapa rörelse, dansa, sjunga, träna, släppa lös, så kan vi snabbt och effektivt påverka vårt sinne. Kom ihåg, kropp och sinne är ett.

"Jag känner mig som en idiot"

Inte helt oväntat. När vi får spänningar på ryggen och får dem uttryckta så gör det ont. När vi får spänningar i sinnet som går till kroppen och vi ska öppna upp dem, så blir det obehagligt. Smärta är oftast lättare att ta sig igenom än rädsla och obehag. Här är en tumregel:

Desto obehagligare och jobbigare det känns, desto mer behöver du troligen det.

Ha en fantastiskt rolig helg!

Robin

Alla hjärtans dag parövning

Alla hjärtans dag träning

Singel eller i förhållande, vare sig du älskar alla hjärtans dag eller ej så är det en dag där vi visar kärlek mer öppet än vanligt. En dag där även vi män som så ofta lider av känslomässig förstoppning, rycker upp oss och delar med oss av det vackra vissa av oss så envist bibehåller inombords. Där vi vågar visa oss lite sårbarare än vanligt.

En del må tycka att detta är en onödig dag. Det skulle skulle vara drömmen. Förhoppningsvis blir den tillslut det. Förhoppningsvis kommer vi en dag att våga prata om kärlek, och fira den sinsemellan oss till vardags. Då kommer vi inte behöva dagar som dessa.

Vårt bidrag

Vi firade nyligen vår 1-års dag, och delade med oss av våra olika versioner på hur vi träffades:

Hur vi träffades - Robins version

Hur vi träffades - Linnéas version

Inför alla hjärtans dag tänkte vi istället bidra med parövningar både för par och icke-par som vill sätta en spin på träningen och ladda med lite endorfiner inför dagen.

Dagen till ära har vi uppdaterat vår Övningsbank och lagt till ett gäng Parövningar som ger bra träning och mycket nöje!

Sit-ups med boll

Båda gör sit-upsen samtidigt.

Passa bollen till varandra i omgångar.

Håll armarna (om dina axlar är starka nog) över huvudet när du lägger dig ner.

Utmana gärna med vikten på bollen

Sit-ups med boll
Sit-ups med boll

Cykla

Håll fötterna mot varandra och pressa er upp så ni ligger på skuldrorna/bröstryggen. Börja därefter “cykla” med benen mot varandra samtidigt som ni fortsätter hålla upp rumpan och ryggen i luften. Övningen blir svårare ju längre ner med benen ni cyklar.

Skalning: sänk bröstryggen närmre backen.

Parövning cykla

Knäböj - flytta boll

Stå i knäböjsposition med benen i ca 90 grader med ryggarna mot varandra.

Hitta balans och passa sedan bollen till varandra, byt håll andra gången ni kör.

Utmana även här med vikten på bollen.

Parövning knäböj flytta boll

Bro + Dips

En person står i en bro eller omvänd planka. Pressa upp höften så högt du kan och spänn rumpan. Den andra personen sätter händerna på knäskålarna och kör dips.

Tänkt på att hålla in armbågarna och att inte gå ner mer än 90 grader. Ju längre ifrån du har benen, desto jobbigare blir det.

Parövning bro + dips

Panka + High five

Båda står i en planka med delade ben.

Lyft ena handen och gör en high five med varandra (egentligen low five).

Sträva efter att hålla höften stilla under hela övningen. 

För ökad svårighetsgrad, sätt ihop fötterna.

Parövning planka + high five

Ha en fantastisk dag!

Robin

Hur vi träffades – Linnéas version

Okej då var det min tur att berätta min version av hur vi träffades. Det känns som att den är relativt lik Robins, men vi får se hur det ligger till med minnet. Skönt i alla fall att vi inte har totalt olika historier, hade varit lite underligt haha! Jag tror dock att min kanske är lite mer detaljerad.

Här är Robins version: Hur vi träffades; Robins version

Läs och jämför om vi har samma upplevelse om vad som hände. 

Nu kör vi!

Första mötet

Allt började på Lillsved, en idrottsfolkhögskola ute på Värmdö. Vi båda pluggade till hälsocoacher och pt:s, men vi gick i parallellklasser. Jag i Glenn och Robin i Benny, så vi träffades inte förrän någon månad in på terminen.

Första riktiga mötet vi hade var i matsalen. Vi hamnade vid samma bord och började prata. Jag tyckte han var en väldigt glad och trevlig prick, och en aning masochistisk eftersom han bad mig trycka ut en knut han hade i ryggen. Inte helt ovanligt på skolan egentligen med tanke på hur mycket vi tränade. Jag som är lite sadistiskt lagt (vilket 99% av alla pt:s är) ställde gärna upp! Han kved och vi andra skrattade, ett lite speciellt första möte kan man säga!
Kan tillägga att han har fått sin hämnd x1000 efter det här!

Jag insåg precis att jag faktiskt har ett minne av Robin innan vårt möte i matsalen, det här hade jag helt glömt bort! Vi hade nämligen en gymnastikdag ganska tidigt under höstterminen där vi fick testa på lite olika grenar som finns inom gymnastikförbundet. Bland annat truppgymnastik som jag har varit aktiv i när jag var yngre. Vi fick gå runt i grupper och testa på att hoppa trampolin och göra konster på airfloor m.m. Jag minns att jag fick väldigt mycket komplimanger av en kille i min grupp, jag tyckte inte jag "förtjänade" dem eftersom jag hade tappat så mycket sen jag slutade gymnastiken, men han tyckte att jag var jätteduktig. Killen var som du kanske gissat ingen annan är Robin! Han började tydligen charma sig in redan där haha!

Tjejsnack

Nästa gång vi träffades efter massagen i matsalen var i vår kompis Malins rum. Mina kompisar Malin och Emma gick i samma klass som Robin, och hade börjat umgås med varandra på den vägen. 
I vilket fall så skulle jag, Emma och Malin ha tjejsnack. Jag vet inte hur eller varför men helt plötsligt var Robin indragen och satt och coachade oss genom våra problem (en av hans bästa egenskaper, alla borde ha en Robin som livscoach).
Det här var första gången som vi verkligen pratade på riktigt. Det slog mig hur lätt det var att öppna upp sig för honom. Hur jag kände att han verkligen lyssnade och ville förstå det jag berättade. Jag tror aldrig jag har känt mig så sedd av någon innan.

Fler möten

Efter det här blir minnet lite blurrigt när det kommer till ordningen av allt som hände.
Men det är efter det här som allt drar igång. Jag var så otroligt fascinerad av hans sätt att vara och tänka, våra diskussioner och samtal tog aldrig slut. Som Robin skrev så var det x antal kvällar som vi satt uppe långt efter att alla andra hade gått och lagt sig och pratade och pratade. Vårt rekord var nog när vi fick totalt 6h sömn på tre nätter. Men det gick helt enkelt inte att sluta prata! Varje gång vi försökte sluta så kom det upp ett nytt ämne eller en ny vinkel på något och så var vi igång igen.

Vi började även hänga mer och mer både under dagarna och efter skolan. Han lärde mig bland annat om styrkelyft och jag fick honom att förstå att Game of Thrones är världens bästa serie!

Höstlovet

När höstlovet kom var det riktigt jobbigt att vara ifrån varandra. Vi sms:ade och pratade så ofta vi bara kunde, lyckades även ha ett samtal som varade i 12 timmar! Fattar inte riktigt hur vi orkade det. Tror vi pratade mellan kl.17 till kl.5 dagen efter om jag inte minns fel. Känns som att vårt tema den här första tiden var sömnbrist...

Mer än vänner

Jag tror att det var efter vi träffades igen efter lovet som vi förstod att det här började utvecklas till något mer. Vi hade fortfarande våra samtal till långt in på nätterna och det kändes bara självklart att spendera så mycket tid som möjligt med varandra.

Vi drog dock ut lite på "är vi ett par-frågan". Men eftersom folkhögskolelivet fungerar lite som en dokusåpa (där alla vet allt om något ungefär 5 min efter att det har hänt) så tog det inte lång tid innan folk började förstå att vi hade något på gång, även om vi försökte smyga med det i början. Den 11 februari 2016 tog vi (jag) dock äntligen steget och ställde frågan och bekräftade att vi var ett par!

Min bästa vän

Och på den vägen är det. Vi flyttade ihop direkt efter skolan och det har aldrig känts bättre.
Jag har turen att vara tillsammans med min bästa vän och själsfrände. Han som förstår och stöttar, och som lyfter mig till skyarna varje gång han får chansen. Han jag kan skratta med till det gör ont i magen och gråta med tills det inte finns några tårar kvar. Han som gör mig till en bättre människa och som jag älskar mer än jag trodde var möjligt.

 

Linnéa

Hur vi träffades

Hur vi träffades – Robins version

Det här kommer bli ett spännande experiment. Visserligen så återskapar vi ett nytt minne varje gång vi tänker tillbaka på en händelse, så alla minnen är i teorin subjektiva nya konstruktioner.. Men nog med att försöka rädda mitt egna skinn om det blir falluckor. Nu kör vi!

Hur det hela började

Vi båda gick på Lillsveds Folkidrottshögskola och utbildade oss till Hälsocoacher. Samma utbildning, men den var delad i två olika klasser. Min klass kallades för Benny och hennes Glenn (fråga inte..).

Vårat första mer ordentliga möte var i matsalen. Jag hade precis dragit nytt repetitionsrekord i marklyft (10 repetitioner på 170kg, för att stryka mig själv lite medhårs) och var helt slut! Jag minns mig sätta mig vid samma bord som min goda vän Anton, som hade en fri plats bredvid Linnéa. Vi hade aldrig riktigt pratat ordentligt förut, men jag slänger ändå ur mig den spontana frågan och undrar om hon skulle kunna massera ut lite knutar på min rygg.

Hennes ögon lyser upp, och jag inser snart vilken sadist jag precis tillfrågat att orsaka mig grov smärta. Hon masserar ut mig med glädje, och mina klagoskrik dränks i ljudet av hennes och bordets skratt.

Andra mötet

Det skulle dröja ett litet tag innan vi träffades igen. Denna gång under mindre smärtsamma omständigheter.

Jag umgicks med några andra par vänner, Malin och Emma, fullständigt underbart knäppa personligheter. Vi går upp mot internatet där alla vi 3 bor, och de frågar då om jag vill hänga med dem upp på "tjejsnack". Jag minns inte om Linnéa var med redan nu, eller om hon kom senare. Men oavsett hängde jag på dem upp.

Detta var första gången som jag och Linnéa verkligen satt och pratade. Jag minns så väl hur chockerad jag blev av att träffa en annan människa med sån ofantligt god lyssnarförmåga. Det kändes som om hon stirrade mig rakt in i själen när jag talade, och lyssnade ingåendes på allt jag sa. Ett bemötande jag inte alls är var van vid.

Sömnbrist deluxe

Nästa gång vi träffades i internatets allrum, kunde vi inte slita oss från konversationen! Vi satt uppe till halv 6 på natten en vardag och bara pratade och pratade. Jag var helt förtrollad av hennes intelligens och insikter, hur hon kunde föra konversationer och lyssna! Att hon var det vackraste människa jag någonsin sett var inget som behövde upptäckas, jag liksom alla andra hade trots allt 2 fungerande ögon..

Natten slutade med att jag eskorterade henne hem (Linnéa är lite mörkrädd, vilket var perfekt för mitt manliga superhjälteskomplex) då hon bodde en bit bort ifrån mig. Sedan gick jag hem och la mig i mitt rum. Det var inte sista gången vi skulle livnära oss på grov sömnbrist..

Festen

På internat förekommer det ungefär lika mycket fester som det förekommer skryt under alkoholpåverkan. Båda vi skulle på fest, men tog ett träningspass innan dess. Innan vi gick ifrån gymmet, stod vi utanför och pratade i vad som kändes som en timme. Vi kunde inte slita oss! Jag minns mig se folk stå i fönstret på internatet, funderandes "vad håller de på med?". Vi hade inte heller något vettigt svar på den frågan.

Kvällen slutade med att alla gick och la sig, det var mitt på natten men vi var fortfarande mitt uppe i en konversation och kunde inte sluta! Igen! Tillslut tog vi konversationen hem till henne och satt och pratade i princip hela natten. Jag var (och är) helt trollbunden.

Hur vi träffades

Höstlovet

Höstlovet var på ingång och hon for ner till Småland, och jag upp till Sandviken. Detta skulle följas av mitt livs längsta telefonsamtal. Vi pratades vid på telefon i 12 timmar.. Vi kunde inte slita oss! Vilken fantastisk människa jag träffat, hon lärde mig saker kontinuerligt och fick mig att må så ofantligt bra!

Allt rullade på

Sedan dess har allt rullat på, i en ofantligt hög hastighet. Att bo på internet är som att resa i tiden när det kommer till både kärleks och vänskapsrelationer. Allt blir intensivare, allt händer snabbare och nya nivåer nås på kortare tider. Detta var inget undantag.

När skolan var slut flyttade vi direkt ihop, och jag har aldrig varit lyckligare i mitt liv.

Tack för detta fantastiska år världens bästa människa.

Jag älskar dig <3.

Robin

Hur vi träffades puss