Blockeringar och Rörelser

Blockeringar och Rörelser

Sinne och kropp är ett, ena fungerar inte utan den andre och de påverkar varandra fullt ut. I tidigare inlägg har jag pratat en hel del om hur vi i Skandinavien övriga västvärlden bär på många inre blockeringar. Detta blir uppenbart med tanke på hur många mans-skämt som finns hur vi aldrig pratar om känslor. Eller likaså, hur kvinnor som pratar om känslor är "överkänsliga".

Vi bär alla på inre trauman från olika händelser i livet. Många av dessa kommer uttrycka sig psykosomatiskt (uttrycka sig genom kroppen när de härstammar från psyket). När vi samtidigt vet att ca 87% av all kommunikation är icke-verbal, så vet vi även hur viktig kroppens kommunikation är.

Har du någonsin varit på en fest, sett ett dansgolv skapas och se hur många kvinnor som rusar upp för att släppa loss, medan majoriteten av männen sitter kvar? Dans är ett sätt att uttrycka oss på, att få utlopp och släppa på spänningar och inre blockeringar. Finns det ett samband med att männen som har svårt att uttrycka sina känslor, även har svårt att ta sig upp på ett dansgolv?

Vänd på ekvationen

Förr i tiden och även idag, använder sig stammar och shamaner av dans och sång. Detta är deras sätt att få fram människan, att uttrycka sig och släppa loss på alla våra inre farhågor, spänningar, stress, ångest och orosmoment. Detta tar oss djupt in i kroppen på en primitiv nivå.

Många människor känner spontant av en känsla av ilska, frustration, sorg. "Jag vet inte varför men jag känner hur jag bara vill gråta". De flesta av oss lever ett liv av konstant tillbakahållande, "man kan inte bete sig hur som helst, vad skulle folk tro?", och istället fungerar vi lite som kokande vatten i en kastrull där vi går på full värme och låter det pysa ut lite åt gången.

Vi vet redan att negativa upplevelser kan skapa negativa tankegångar, vilket uttrycker sig psykosomatiskt. Vi kan använda detta till vår fördel.

Genom att först arbeta genom kroppen, att öppna upp oss, skapa rörelse, dansa, sjunga, träna, släppa lös, så kan vi snabbt och effektivt påverka vårt sinne. Kom ihåg, kropp och sinne är ett.

"Jag känner mig som en idiot"

Inte helt oväntat. När vi får spänningar på ryggen och får dem uttryckta så gör det ont. När vi får spänningar i sinnet som går till kroppen och vi ska öppna upp dem, så blir det obehagligt. Smärta är oftast lättare att ta sig igenom än rädsla och obehag. Här är en tumregel:

Desto obehagligare och jobbigare det känns, desto mer behöver du troligen det.

Ha en fantastiskt rolig helg!

Robin